Gewert Advice på Second Opinion

Försäkringsmäklarna Max Mathissen och Söderberg & Partner fick i början av oktober okritiskt och i alla mediekanaler lägga fram sin syn på livbolagen som förvaltar många svenskars pensioner. Men Max Mathissen och Söderberg & Partner har ett eget intresse av att framhålla att livbolagen är sämre som pensionsförvaltare än exempelvis fondsparande.

Se artikeln på Second Opinion

Det är som om BMW skulle presentera en analys av Audis bilar och det skulle återberättas som en nyhet utan förbehåll i Aktuellt på bästa sändningstid. Det skulle inte få ske. Men försäkringsmäklarna Max Mathissen och Söderberg & Partner fick nyligen okritiskt och i alla mediekanaler under en veckan i början av oktober lyfta analyser som sågar livbolagen. Trots att livbolagen med sin traditionella förvaltning av pensionspengarna är försäkringsmäklarnas största hinder till att tjäna mer pengar.

De större försäkringsmäklerierna är inte oberoende rådgivare som står på arbetsgivarens och dess medarbetares sida gentemot livbolagen. Så var det var tänkt när den nyinstiftade lagen trädde i kraft år 1989. Idag har mäklarna blivit leverantörer av egna sparformer och är därmed konkurrenter till livbolagen.

Det som påstods i media utifrån främst Söderberg & Partners rapport är inte fel. Men rapporten får oss att tro att traditionella livförsäkringar med garantiränta är en dålig tjänst. Det är inte sant. Samtidigt tjänar rapportens budskap syftet att inte granska mäklarnas egen rådgivningskvalitet. Om vi tror på rapporten underlättar det möjligheten för mäklarna att öka sin egen lönsamhet. Försäkringsmäklarna tjänar mer pengar om de kan ta över investeringsbesluten från de traditionella livbolagen. Det blir tyvärr inte trovärdigt när rapporter som visar på svaghet i livbolagen kommer från mäklare som gynnas av att många sparare vänder livbolagens traditionella försäkringar ryggen.

Det finns flera viktiga frågor att ställa sig efter medias rapporterings explosion av Söderberg & Partners rapport:

Fråga 1
Varför kallas Söderberg & Partner för ett analysföretag i media som SVTs Aktuellt?

Söderberg & Partner är egentligen är konkurrerande förvaltare till de bolag de säger sig granska. En mindre grupp inom S&P är sysselsatta med analys (ca 25-50 st), resterande ca 800-900 medarbetare säljer försäkringsrådgivning och egen paketerade tjänster/produkter.

Fråga 2
Vilket ansvar tar media för de sparare som de genom sin rapportering påverkar?

Exempelvis bidrog media till att sparare under "Skandia-krisen" flyttade sitt pensionskapital från Skandia till Handelsbanken Liv, vilket blev möjligt genom bl.a. medias stöd till Arne Ruths m.fl grupptalan mot Skandia. Resultatet av mediekampanjen blev att sparare i förtid fick flytta ett annars inlåst pensionskapital i Skandia över till HB Liv. Med facit på hand visar det sig att HB liv pga miss-management utvecklats till ett råttbo. Idag ber ledningen i en aktiv kampanj kunderna att snabbt lämna bolaget, medan Skandia framstår som klassens ljus. Men spararna som flyttade sina pengar står ensamma. Ingen tar ansvar för att de valde fel "sparväg", dels på grund av medias rapportering.

Fråga 3
Varför skrivs inga artiklar som läsare kan förstå och som belyser exempelvis hur Handelsbanken Liv idag misshandlar sina kunder och lurar dem att lämna en sparform där banken ytterst är skyldiga att infria löften om garanterad ränta om 4-5 % i all framtid tid till pensionssparare?

Istället lockar de kunder att byta till dyra fondförsäkringar utan garanti om hög ränta.

Fråga 4
Varför saknar de större nyhetsredaktionerna resurser för att kunna bevaka pensionsfrågorna, då detta är en så stor fråga i ett modernt samhälle?

Bristen medförde att redaktionerna inte klarade att kritiskt granska Livbolagsrapporten eller sändarens underliggande motiv. Men det finns undantag. Ett gott exempel är Rapports Johan Zachrisson Wiberg som genom sin kunskap fick Nordeas koncernchef i inslaget den 19 oktober att visa upp sin okunskap. Johan accepterade inte undvikande svar vilket förutsätter kunskap.

Fråga 5
Varför har media inte granskat försäkringsmäklarnas utveckling i Sverige från deras etablering 1989 fram till idag 2011?

Mäklarna har från sin födelse 1989 bidragit att media utvecklat förmågan att granska försäkringbolagen. Det har bidragit till att kostnader har pressats ned och mangement dumheter blivit mer och bättre granskade. 2011 vore det på sin plats att media granskar främst de större försäkringsmäklarna och deras värdepappersbolag. Notera att man inte kan begränsa en granskning till enbart försäkringsmäklarrörelsen, utan man skall även se till deras värdepappersbolag.

Förslag på frågor som har allmänt intresse, ty deras "rådgivning" påverkar väldigt många 2011:
1. Hur ägs dessa bolag och vilka verksamheter ingår i koncernerna?
2. Hur tjänar mäklerierna och deras värdepappersbolag sina pengar?
3. Är deras avgifter för förmedling av försäkring och egna fond i fond lösningar rimliga sett till utveckling?
4. Hur kan deras personalstorlek (upp mot 1,000 anst per bolag) öka så snabbt i storlek när giganter som Alecta (430 anst) och AMF (ca 300 anst) personal bara består av en bråkdel?

Bara för att det handlar om pension och att det av tradition upplevt som svårt behöver väl journalisterna inte tappa förmågan till kritisk granskning och rationellt tänkande? För det vore väl otänkbart att låta BMW vara enda källan till analyser av olika, konkurrerande bilmodeller?

Magnus Gewert